San Marino

Vi erkänner. Vi hade noll koll på San Marino. Men vi hittade en gratis ställplats i Park4Night när vi irrade omkring runt Rimini, och tänkte att den tar vi. Att San Marino var ett eget land hade nog swishat förbi på nån geografilektion, men inte fastnat hos oss i alla fall 🙂 Vi såg gratis övernattning med utsikt.

När vi läste på så insåg vi ju snabbt att det här stoppet kunde bli en riktig höjdare (no pun intendend). Ställplatsen, som mycket riktigt var gratis, klättrade i fem etage längs bergssidan, alla med magisk utsikt över landskapet ner till havet. Enligt P4N finns en toalett på första etage, men varning – det var ”hål i golvet-varianten”!

San Marino ligger på berget Monte Titano, och för att komma upp till staden San Marinos gamla delar så kan man ta en linbana upp. Linbanan låg bara 300 meter från ställplatsen. Jag (Sara) är höjdrädd, men insåg att jag aldrig skulle orka gå hela vägen upp i 35 grader, så det var bara att blunda och hålla i sig krampaktigt.

Sagan om de tre tornen
Monte Titano består av tre toppar, och varje topp har sitt eget torn. Guaita (Prima Torre) är det äldsta tornet och byggdes på 1000-talet. Tornet fungerade ett tag som fängelse, och idag, förutom att visa hur fångarna bodde fram till så sent som 1970, även inhyser utställningar av modern konst. Cesta (Seconda Torre) ligger på den högsta toppen. Här finns idag ett museum som hedrar San Marinos grundare, Saint Marinus, där du kan se massvis med vapen från medletiden till nutid, allt från bröstsköldar till krigsyxor. Det tredje tornet, Montale (Terza Torre), är det senaste tillskottet bland tornen (byggdes på 1300-talet) och användes även det som fängelse. Det var det enda tornet, som vi uppfattade det, som inte var öppet för allmänheten.

Krims-krams deluxe!
Staden i sig är otrolig charmig med branta kullerstensgator, stadsmurar och inte minst fantastisk utsikt från alla utkiksplatser längst bröstvärnet. Men – allt det charmiga fullkomligt drunknar i alla souvenirbutiker! Och vi såg framförallt två teman – vapen och Harry Potter. Vapen kan vi väl då kanske härleda till museet i Cesta, även om det var mer samurajsvärd än bröstsköldar. Men Harry Potter? Det är en koppling vi fortfarande inte kan klura ut. Nån som vet? Här finns även San Marino duck store, där Happys nya galjonsfigur inhandlades.

Det finns nästan lika många restauranger som souvenirbutiker, och vi valde en på måfå som visade sig ha otroligt god mat, Ristorante Bolognese. Och det här var en av resans billigaste måltider, middag för två med fördrink, vin och avec för under 50 euro. Så det är inte bara dieseln som är billig i San Marino. Det här med skatteparadis är kanske inte så dumt ändå 🙂