Vad har tre tyska killar i en dyr italiensk plåtis, en holländsk småbarnsfamilj i en hemmabyggd dito, ett ungt par från Danmark i en minicamper, ett franskt pensionärspar med lika gammal hund och vi gemensamt? Jo, vi stod under några dagar i helgen på samma vackra platser vid havet någonstans i Skåne. Vi njöt alla på var sitt håll av den vackra utsikten, de fina promenadstråken och lugnet. Tillsammans fast var för sig.
Och det är en stor del av fricampingens charm. I alla fall för oss. Man säger hej när man möts, men man låter var och en vara för sig själv. Alla har sin egen resa, sina egna förutsättningar och sina egna förväntningar.
Och ändå har vi så mycket gemensamt. Som gör att vi trots att vi inte pratar med varandra ändå har ett band. Vi lever ett liv på rull, vi letar platser utanför campingar och bekvämligheter. Vi ler i tyst samförstånd när vi går ut på kvällen och borstar tänderna och tittar på havet, eller tar en kaffe i morgonljuset, för vi vet att det här som ger oss livskvalitet är lika stort för dem.
Vanlife kan ibland kännas ganska ensamt, om inte annat under vinterhalvåret, men där finns en fantastisk gemenskap. Även i det tysta.
Happy Camper Sweden 