
Igår gjorde jag, Sara, första ensamnatten i Happy. Istället för att åka hem efter jobbet så åkte jag till ”hemmahamnen” Habo Ljung. Tanken var att stanna över natten, om jag kände mig tillräckligt bekväm och trygg och köra direkt till jobbet i morse.
Efter någon timme kom en andra plåtis, ett tyskt par i min ålder. Känslan av trygghet ökade något och jag bestämde mig för att sova kvar. Efter ytterligare några timmar var vi tre tyskar, en belgare och ett par holländare. Några av dem i plåtis, och några i hemmabyggen av olika storlekar. Helt underbart att det finns ett sådant intresse för vanlife!
Det är så skön stämning när man fricampar. Nu har vi ju inte varit på camping än, utan får väl kanske mer vår uppfattning från Tv och Böda sand, men när man fricampar så låter man varandra vara. Man hälsar, frågar om det är ok att man står där om det är en liten plats, och sen lämnar man varandra i fred. Man behöver inte umgås med de andra, men alla är vänliga och hjälpsamma – det är ett eget ”community” när man har van jämfört med när man har husvagn, eller husbil.
Inte bara sov jag över, jag försov mig dessutom. Vem kan hålla sig vaken till vindens milda brus och vågornas skvalpande?



