Premiärhelg!

Så har vi då äntligen fått hämta hem Happy Too! Och självklart gav vi oss iväg ut på vägarna så fort vi bara kunde efter jobbet i fredags. Vi åkte till en dunge vid Vombsjön som vi har varit på tidigare, och började stuva om allt från lilla Happy till stora Happy. Och snacka om att vi har samlat på oss saker! Vi som tyckte H2 var gigantisk i jämförelse insåg snabbt att vi inte har några som helst problem med att fylla hyllor och skåp…

Efter att ha sovit som stockar gav vi oss iväg norrut i lördags. På småvägar tog vi oss upp till Knäred och började leta efter en plats att sova på. Det var ganska blåsigt och första stället vi stannade på kändes inte alls rätt, även om det var precis vid en av Hinnerydsjöarna vid Strömsnäsbruk. Så vi hoppade in i bilen igen och med hjälp av Park4night hittade vi en underbar plats utanför Traryd. Ensamma i en liten dunge med Lagan som granne.

Och även om man skulle kunna tro av våra bilder att det enda vi gör när vi är ute är att äta och dricka gott, så är vi ju oftast ute och vandrar på dagarna. Och den här helgen var inget undantag. Vi köpte tidigare i våras två suveräna böcker av Karin Hoffman ”Rundvandringar i Norra Skåne” och ”Rundvandringar i Mitt Skåne”. Böckerna innehåller ca 40 stycken beskrivna rundvandringar var med tillhörande koordinater som man kan ladda ner till valfri karta. Vår ambition är att gå alla rundor, men det kommer nog ta oss ett par år.

I söndags valde vi en runda, NS13, som gick runt Bjärlången – Dalsjön i Bjärnum. En fin, ganska kort (5 km) runda som gick genom lummiga hagar, skog och precis nere vid sjökanten.

Helgen var nu förvisso slut, men vi bestämde oss för att stanna i bilen även söndag till måndag och åka direkt till jobbet istället. Så efter att ha gjort en snabb mellanlandning hemma i stan med ompackning och dusch åkte vi iväg igen. Nu ställde vi oss ”hemmavid” ner vid havet i Habo-Ljung. Tre andra plåtisar gjorde oss sällskap över natten, två tyska bilar och en soloåkande tjej från Österrike. Men till skillnad från de husbilsmänniskor vi har stött på tidigare så verkar inte van-människor ha samma behov av att prata i tid och otid så efter ett kort hej håller sig var och en på sin egen kant. Skönt!