Estlands kustlinje är den kortaste sträckan på hela resan. Från Tallin ner till Lettlands gräns är det inte mer än 30 mil.

En timmes bilfärd från Tallin ligger Rummu Quarry. Det är ett nedlagt kalkstensbrott, som när man slutade byta stenen översvämmades av grundvatten. Det lite annorlunda med platsen är att i anslutning till kalkstensbrottet låg ett fängelse, där man (förstås) hämtade sin arbetskraft. Även det är nedlagt och en del av byggnaderna ligger nu helt, eller delvis under vatten. Platsen är ett populärt utflyktsmål både för att bada och dyka, så brottet är i dag en ganska makaber blandning av taggtråd, fängelsehålor och hopptorn för barn.

Efter en natt på en naturcamping med en otroligt entusiastisk värd, insåg vi att vi ville se mer av Estland! Så istället för att följa kusten ner mot Lettland drog vi tvärs över landet bort mot Lake Peipus. Sjön är en naturlig gräns mellan Estland och Ryssland, där den smalaste delen bara är typ 25 meter mellan länderna.

Vi har ju alltid GPS:en inställd på att undvika motorvägar, men vi lärde oss snabbt att stora vägar i Estland är som E22an här hemma. Alla andra vägar övergår förr eller senare i grusvägar. Små grusvägar. Jättesmå grusvägar. Och nej – alla små byar har inte bensinstation som hemma. Det kan vara så att man får rulla in på bensinångorna till slut…

Vid sjöns kant hittade vi en helt fantastisk camping. Och i princip helt öde. Vi var tre bilar som delade på 60 platser. Ägaren var ganska uppgiven – när de väl överlevt pandemin och fick gäster igen, så kom kriget. Och de tyska turister som i vanliga fall fyller campingen vågar inte/vill inte åka så nära Ryska gränsen. Så vi hade den fantastiska utsikten och stranden för oss själva.

Sista natten i Estland tillbringade vi på en plats som är en blandning mellan naturcamping och fricamping. Det estniska skogsbruksministeriet (RMK) har upprättat mängder av campingar i Estland – och de är gratis! Den vi stod på låg precis vid Östersjön. Man kryssar in bilen mellan tallarna och tar en plats som känns lagom plan.

I varje liten dunge står ett tält, en liten van och en och annan plåtis. Inga bilar över sju meter kommer nog fram mellan tallarna… Det finns torrdass, sopcontainrar och en gammal hederlig vattenpump. Inget mer. Men alla håller rent och prydligt, stör inte sina grannar och vi inser att ester är ett folk som tar sin camping på stort allvar! Familjer och kompisgäng – alla campar. Det är ett bra folk ester 🙂