När vi lämnade Porto bestämde vi oss för att inte köra vidare till Lissabon, utan hålla oss till de mindre byarna längst havet. Värmen höll de inre delarna av Portugal i ett fast grepp, och det hade börjat brinna lite här och var, så kusten kändes som ett bra val.

Furadouro
En timme söder om Porto ligger Furadouro. Stranden här är populär bland surfare, även om vågorna nu såg mest nybörjarvänliga ut. Precis som i alla kuststäder i den här regionen kan man gå kilometer efter kilometer längs de fantastiska stränderna. Och ofta utan att ens få sand i skorna, då det finns fina strandpromenader.

Här stod vi på en stor, men mysig, typ naturcamping. Man fick ställa sig lite där det fanns plats, och vi hittade en perfekt plats i skuggan under tallarna. Närmsta grannar var ett uråldrig portugisiskt par i en lika uråldrig husvagn, och ett tyskt äldre par i tält. Så störningsnivån var hyfsat låg kan vi väl säga 🙂

Videira
Ibland är kanske inte en strand, eller mysig liten by målet. Ibland är det helt enkelt en tvättmaskin som styr var man hamnar. Och den här gången fanns tvättmaskinen på en helt ny ställplats i Videira. Och här hittade vi även resans snyggaste servicerum, och den trevligaste värdinna man kan tänka sig!

Peniche
Här kan vi snacka fricamping (parkering) med utsikt! Längst ut på klipporna på den lilla halvö som huserar staden Peniche, kan man stå på parkeringen vid piren.

Det var en ganska lång promenad in till stan, men med en vidunderlig utsikt. Överallt höga, branta klippor och folk som stod och fiskade! De måste ha haft superlånga linor för att nå ner till havet. Och inte vara höjdrädda. Stackars fiskar som skulle dingla hela vägen upp…

Kustlinjen är onekligen dramatisk, och utanför halvön ligger Berlengasöarna, som är naturreservat och ska ha ett fantastiskt fågelliv. Det går båt dit ut, och det står på listan till nästa besök. Solnedgången här var nog den mest spektakulära på hela vår resa.

Salema
När vi rundat Portugals västra utkikspost slog vi återigen läger på en naturcamping. Denna gång uppe i bergen ovanför den lilla orten Salema.

Vi förstod ganska snabbt att den här campingen var lite annorlunda än många andra vi varit på. Här är mottot ”No waste”, så tillsammans med kortet till servicehuset får du även bytta för matrester. Den är också till ytan en av de största campingar vi har varit på. Men uppbyggd efter naturen, så man följer en vindlande väg och ställer sig på den lilla platå eller lilla dunge man hittar. Det finns el draget överallt och ett flertal servicehus.

Man kunde även handla från en foodtruck, gå på fjärilsspaning eller varför inte ett galet tidigt yogapass? Och så den obligatoriska surfskolan förstås.

Galet avslappnad stämning och fullt av folk. När vi frågade om vi kanske kunde stanna två nätter, så sa de att vi kunde stanna så länge vi ville, men helst sa till om vi var kvar om en vecka 🙂

Problemet var att nu insåg vi att hettan skulle sätta stopp för vidare färd in i Spanien. Så dagen efter valde vi att vända bilen och köra upp längs kusten igen, och tillbaka till norra Spanien. Men mer om det i ett senare inlägg.