Till skillnad från norra Spanien (som du kan läsa mer om här), så var Portugal med som resmål redan i ett tidigt stadie. Vi har aldrig varit där tidigare med husbil, och bara varsin kort vistelse när vi var unga. Och med plåtisen har man ju alla möjligheter att utforska landets alla delar.

Portugal är ju inte så där jättestort så med de två, tre veckor vi tänkte stanna där kände vi att vi nog skulle kunna se en hel del.

Att fricampa i Portugal är sedan 2021 tillåtet (igen), men med restriktioner som 48 timmar, inget campingbeteende mm. Vi hade hört att det inte var möjligt, inte ens tillåtet, att fricampa när vi väl kom ner till Algarvekusten, så vi tänkte försöka göra det så mycket när vi var längre norrut.

Afife, Praia da Arda
Vi hann inte rulla många meter in i Portugal förrän vi stannade för första natten vid en ort som heter Afife. Här finns en fantastiskt vacker, och lång, sandstrand som har ett flertal stora parkeringar precis bakom sanddynorna, som man får stå på över natten.

Tyvärr är hundar inte tillåtna på stranden, men som någon sa som vi mötte – jorå, så länge inte vakterna ser honom är det ok… Nu var det rödflaggat den här dagen för att vågor och strömmar var för starka, så något bad var inte aktuellt i alla fall.

Men vi gick ner till stranden på kvällen för att se solnedgången och det var så vackert så jag (Sara) började till och med gråta. Ibland ger naturen en upplevelser som är överväldigande. Tacksamheten då för det liv vi har möjlighet att leva och all natur vi får uppleva är enorm.

Guimerães
Nästa stopp blev Guimerães, Portugals vagga. Här föddes landets första kung, och här låg landets första huvudstad på 1100-talet. Och här sparar man inte in på historiska sevärdheter inte.

Den gamla delen av stan är mycket vacker, och till skillnad från många andra historiska center vi varit i, mycket stor. Trånga gränder, fina hus och massor av små och lite större torg. Husen har fantastiskt vackra fasader i det handmålade kakelplattor, azulejos, som smyckar både in- och utsidor av allt från hus, kyrkor till tågstationer överallt i Portugal.

Högt över staden tronar kyrkan Santuario Da Penha med en fantastisk utsikt över staden nedanför. Sägen säger att berget fick sin första helgedom när en eremit från Rom placerade en bild av jungfru Maria bland klipporna på berget.

Enda nackdelen är då att eftersom hela härligheten ligger på ett berg, så är det linbana upp som gäller. Och jag är som sagt väldigt höjdrädd. Dessutom var linbanans gondoler pyttesmå och såg ut att även de härstamma från 1700-talet… Stackars Melker blev nästan sönderkramad.

Porto
Även om vi inte är några storstadsmänniskor, så ville vi ändå gärna uppleva hamnen i Porto som vi hört så mycket om. Vi hittade en ställplats på P4N som var i trädgården hos en familj, där mannen sagt upp sig från sitt vanliga arbete och nu livnär sig på att bygga, och bygga om, campervans.

Han var väldigt tydlig med att det bara var små bilar som kunde komma upp till honom genom gränderna, och bad oss till och med skicka en bild på vår plåtis innan han sa det var ok att komma. Alltför många hade tidigare hävdat att de hade små bilar och sen fastnat i de smala gränderna så nu tog han det säkra före det osäkra 🙂 Och vår koppling var inte helt glad när vi gasade oss upp för backarna. Men utsikten sen var klart värt det!

Vi stannade i Porto i två dagar. Första dagen strosade vi omkring i staden med alla sina vindlande gränder (och backar…), käkade både bacalhau och francesinha och gick på en fantastisk portvinsprovning. Portvin var för oss ett ganska outforskat område, men när kvaliteten är utsökt och den som skapat drycken vet vad han gör så får lätt några flaskor följa med hem. En ny klar favorit till fördrink är en kall, vit port.

Andra dagen var vi först tvungna att jobba hela dagen, men framåt kvällen tog vi återigen en Uber ner till hamnen för att ta en båttur på floden Douro som flyter genom staden, samt äta den godaste skaldjursgryta vi någonsin ätit nere i hamnen.

Vi konstaterade att Uber är ett utmärkt sätt att ta sig fram i Porto, även om de kör som om de har stulit bilen. Det gör å andra sidan alla andra också, men ingen tutar, ingen tränger sig och alla är otroligt vänliga mot varandra i den kaotiska stadstrafiken. Men jag är glad vi lämnade plåtisen uppe på berget…

Vi kanske inte är så säkra på att vi kommer åka tillbaka till Portugal med husbilen, men en weekendresa till Porto är inte helt omöjligt. Resan fortsatte sedan söderut, men det får bli ett eget inlägg.