Ju längre in på säsongen man kommer desto trängre blir det på ställplatser och campingar på Österlen. Så det gäller att passa på innan allt blir fullbokat.

Sen ett par år tillbaka så är i princip varenda fricampingplats man har kunnat stå på längs Österlen stängts för husbilar. Och på de flesta ställen har man inte nöjt sig med skyltar där det står ”camping förbjuden” eftersom många hävdar sin rätt att parkera, även om skyltarna också har en överkryssad husbil. Nej, nu är det höjdbommar, fyratimmars regler eller p-förbud 23-06 som gäller.

Så när vi nu i helgen skulle ut och det mest solsäkra vad Österlen styrde vi kosan mot ställplatsen i Kåseberga. De har utökat sina platser de senaste åren, och har nu 86 platser – så någon borde vara ledig. Dessutom kan man nu stå på parkeringen framför ställplatsen, men då utan tillgång till dusch och toalett.

När vi rullade in vid femsnåret så var det kanske ett fyrtiotal bilar på plats redan. Och 90% var tyskar – de har kommit tidigt i år! Här finns nu en campingvärd på plats med otroligt trevligt bemötande. Vi frågade snällt om vi fick ”paxa” en plats till våra vänner som skulle komma senare och det var inga som helst problem!

Men det är mycket folk ute nu, så var uppe tidigt om ni vill njuta av någorlunda lugn uppe vid Ales stenar. Men det är värt det! Nu är branten ner mot havet full av vallmo, lupiner och tusentals nyckelpigor. Galet vackert.

Vi har turen att ha vänner som har hus i Mälarhusen, och eftersom de inte var där denna helg fick vi låna deras trädgård för övernattning. Efter proviantering hos rökeriet i Kåseberga körde vi vidare och spenderade lördagen på den kritvita stranden, och det blev även årets (eller helt ärligt – årtiondets) första dopp i havet. Till och med hundarna badade, om än motvilligt från Melkers sida.

Om det här är den enda helgen i sommar som inte regnar bort, så har vi haft en fantastisk sommar!