Tydligen trivdes Happy på platsen, eller var sugen på lite musik, för när vi skulle åka vidare på morgonen var motorn död. Här har bilen gått som en klocka i ur och skur alla dagar om året i flera år, men nu – mil från ära och redlighet (och bilverkstad), var det dags.

Det var bara till att ringa försäkringsbolaget (Dina försäkringar) och be om assistans. Tack och lov för GPS och koordinater! De fick tag på en bärgare som kunde komma om ca fyra timmar. Det var bara att vänta. Vi bemannar kontoret i Malmö torsdag och fredag även nu på resan, så vi satte oss och började svara i telefon och lägga ut arbetsordrar till våra anställda. Solen sken och det finns definitivt sämre ställen att jobba på än en klippa i finska havsbandet.

När bärgaren kom efter fem timmar kunde han varken engelska eller svenska så det var enklast att visa honom problemet. Så Niclas hoppade in bakom ratten, vred om nyckeln – och biljäveln startade! Det var bara att tacka bärgaren (som bara skrattade) och snabbt lasta in allt i bilen och rulla iväg. Vi åkte förbi en verkstad i Kokkola, men det går inte att felsöka en bil som fungerar som den ska, så vi bestämde oss för att köra vidare ändå. Nu visste vi ju i alla fall att hjälpen skulle komma om vi behövde den.

Efter att ha kört ”Sju broars väg”, som skam att säga inte var så särskilt speciell tilbringade vi kvällen på en ställplats på en av öarna utanför Vasa som heter Klobbskat. Dit var det bättre vägar om bilen inte ville starta igen. Här ute i havsbandet fanns det inte bara ett mysigt hotell och konferensanläggning Kalles Inn Resort, utan även ett mikrobryggeri, Kvarken Brewery. Mycket god öl och väl värt ett besök!

Sista anhalten i Finland var självklart Helsingfors. Staden är väldigt husbilsvänlig och det var inga som helst problem att hitta en parkering för natten nere vid hamnen. Det här var en av få dagar på vår resa som vi faktiskt hade lite väl mycket regn, men vi skulade inne i saluhallen så det gick ingen som helst nöd på oss. Det är något vi gör i alla städer vi besöker – letar reda på saluhallarna 🙂

Innan vi körde på färjan till Tallin dagen efter körde vi ut och tittade på Sibeliusmonumentet. Monumentet har formen av orgelpipor, och när det blåser spelar vinden i dem. Mäktigt. Vi hann även med att gå ett varv runt Bockholmen där villa ekudden ligger. Det var tidigare presidentresidens, men numera öppet för allmänheten (självklart dock inte när vi var där….)